Svenska elever välkomnar nyanlända

imageI början av december blev jag uppringd av en elev från Höllviken som gärna ville ha kontakt med nyanlända elever på vår skola. Hon och några av hennes klasskamrater hade en idé för en dag med ”elevens val”. De hade planerat att göra något för elever som är helt nya i Sverige och vi var glada för inbjudan till en heldag på deras skola. De var en innehållsrik dag där de presenterade vad de gjorde i olika ämnen och sen var det aktiviteter som pepparkaksbak och T-shirtsmålning. De hade sökt sponsring till materialet och själva samlat in pengar genom att sälja hembakat.

Det blev ett mycket uppskattat besök och givande möte mellan svenska och nyanlända elever.

När vi är där visar eleverna oss runt på skolan och våra elever är mycket intresserade att se den och de olika klassrummen. Till slut kommer vi in i bildsalen där några elever håller på att göra en animerad film. Läraren ber några elever berätta vad de gör och det visar sig att de gör en ”story” om flykten över medelhavet från Turkiet till Grekland. De vill berätta om pojken Alan Kurdi och alla andra som förlorar sina liv i Medelhavet.
imagePlötsligt blir det väldigt verkligt och nära för dessa elever då vi kom in i klassrummet eftersom några av våra elever kanske till och med varit med på en liknande resa över Medelhavet. Läraren frågar dem om de tycker att det är bra att göra en film som berättar händelsen och de svarar allihop att de tycker att det är viktigt. Eleverna med filmen får direkt feedback på sin produktion och känner en ännu större angelägenhet att berätta historien om Alan och alla andra som mister sina liv på flykten.

Jag stannar kvar och frågar eleverna med filmen lite mer om hur de kom på tanken att göra just den berättelsen. De sa att de ville göra något som kändes viktigt och var på riktigt, inte bara en påhittad ”story”.

”Det är mycket mer meningsfullt och roligt att jobba när det är på riktigt och något som engagerar”

imageJag håller med och är glad över det här mötet och samtalen med eleverna. Vårt besök inspirerade filmeleverna så mycket att de till och med tackar och nämner oss i filmen. I slutet av dagen säger en av de svenska eleverna: ”Så spännande det var och så många frågor man har nu, vi vill ju veta mer och då är det dags att sluta” och en annan sa: ”Va kul det var att träffas, vi är ju ganska lika trots att vi kommer från olika delar av världen”. Redan fanns en mersmak hos alla att hålla kontakten så man skildes åt med en förväntan att kanske ses snart igen.

Jag var själv riktigt inspirerad! Det var möten som byggde broar och skapade förståelse trots olikheter. Jag fick en tro på framtiden då jag mötte dessa fina ungdomar som verkligen ville göra något för att våra nyanlända skulle känna sig välkomna.  Alla skolor står inför en stor utmaning att kunna ta emot alla nyanlända som kommer till Sverige just nu. Vilket föredöme dessa elever var som tog initiativ och drev detta i land på ett så fint sätt. Tänk vad mycket kraft och vilja det finns hos våra ungdomar om vi ger dem utrymme att vara kreativa och att komma med egna idéer för att skapa relationer och göra skillnad.

 

Vem är jag? En rolig språkövning

”Är jag Zlatan?” ”Ja!” ropar hela klassen och applåderar. Eleven känner sig nöjd att han lyckades ta reda på vem han är. Vi har gjort en rolig språkövning som jag ska beskriva lite närmare hur den går till.

image

Under temat identitet har jag bl.a. gjort en övning för att eleverna ska förstå olika aspekter av identitet.  Jag har använt övningen som uppstart på en lektion och den är uppskattad av eleverna.

”Vem är jag ?” kallar jag övningen och det går helt enkelt ut på att ta reda på vem jag är. Det är en kombination av två lekar som jag lärde mig som barn.

En person får gå ut ur rummet, tillsammans i klassen bestämmer vi vem personen som gått ut är. I det här fallet bestämde vi att det skulle vara Zlatan. Alla i klassen kände till honom.

Personen som gått ut, vet inte sin identitet, men ska komma in och ställa ja och nej frågor för att ta reda på det.
Som hjälp i utfrågningen har jag satt ihop en lista med frågor som eleven kan ställa till en person i tur och ordning i klassen.  Eleven fyller på med egna frågor tills hon/han har kommit på vem hon/han är.

Jag försöker täcka in olika typer av frågesatser men de täcker inte in alla interrogativa pronomen eftersom frågorna ska svaras med ja eller nej.  Tex. Är jag en man? Är jag över 50 år ? Bor jag i Europa? Är jag känd? Är jag en levande person? mm.

Eleverna tyckte detta var så kul att vi fortsatte tills de flesta i klassen hade fått gå ut en gång.
Det viktigaste är att man väljer en person som alla känner till. Det kan vara en nu levande person eller en historisk person.

Denna övning kan passa inom många olika områden, som tex. Om man läser om kända uppfinnare, historiska personer etc.

Vad är bra med övningen?
Eleverna tränar sig att prata, förstår olika begrepp om identitet, använder språket och repeterar frågorna.
Alla är aktiva, alla får en fråga och eleverna gillar när det är lite tävling.

 

 

 

 

 

 

Hur kan en galen idé göra Sverige bättre?

Vi har hamnat på Skandia, en av Sveriges äldsta biosalonger och jag är förvånad att min man gått med på att se en dokumentär. Plötsligt står Fredrik Wikingsson och presenterar sin film ”Trevligt folk”. Han börjar med att säga att han inte har så mycket att säga utan menar att filmen är bra i sig själv men tillägger: ”Jag är speciellt stolt över början.”

 

imageFilip och Fredriks film om hur det somaliska bandylaget startade i Borlänge är både kul, inspirerande och gripande. Det är med spänning vi följer initiativtagaren Patrik Andersson som kommit på den galna idén att starta ett somaliskt landslag och se hur han kämpar för att förverkliga sin idé.
De somaliska killarna har aldrig åkt skridskor och de utmanas att inom 7 månader vara med i VM i Sibirien.  Här är det några som äntligen gör något för att ta hand om nya ungdomar som kommit till Sverige. Vi fylls av hopp och glädje över att det faktiskt är möjligt och det är med ett leende och ett varmt välbefinnande både min man och jag lämnar biosalongen och kommer ut på gatan en sen, ruggig söndagseftermiddag. I en intervju i TV4 säger Fredrik,

”Ju fler såna här tokiga satsningar som svenskar drar igång, ju bättre land kommer Sverige att bli .”

Integrationsprojektet har uppmärksammats på flera nyhetskanaler över världen, i bl.a. BBC , Al Jazeera, Fransk TV. Ett tips! Gå, se den och bli inspirerad att göra något galet!

Hur är det att jobba med ”nyanlända”?

Det är en fråga som jag ofta får när jag berättar att jag jobbar på Mosaikskolan som bild och textillärare.

 

Jag brukar säga att det är en enorm utmaning och att jag behöver använda all min kreativa förmåga för att utveckla metoder och pedagogiska upplägg för att möta elever från mer än 30 olika länder och med olika skolbakgrund. Spänningen ligger i att hela tiden vara uppmärksam om var eleven befinner sig. Har jag eleven med mig? Vad kan jag förändra i mitt sätt att undervisa för att fånga eleven? Hur kan jag engagera eleven på bästa sätt. Det är frågor som jag bär med mig hela tiden.

Mosaikskolan är en mottagningsskola som startade i Malmö för 2,5 år sedan och tar emot alla nyanlända mellan 13-16 år.

Att få vara där när eleven är helt ny och att se elevens iver att lära sig ett nytt språk och uppleva nya saker är stort. Men det är minst lika viktigt att finnas där när eleven blir  frustrerad och har svårigheter och när nyhetens behag är över. Det är då det där lilla extra, en klapp på axeln, att bli sedd, att bli lyssnad på, eller ett välkomnande leende i korridoren som är viktigt, kanske speciellt för någon som är helt ny i en svensk skola. Det är en glädje att få jobba med dessa elever och försöka ge dem en så bra start som möjligt i deras nya land.

Om du vill läsa mer om hur jag arbetar med ”nyanlända” kan du läsa en nypublicerad artikel på Gothia Fortbildning.

Förra året gjorde även UR ett radioprogram där de följde mig under en dag. Lärarrummet: Skapandet som väg in i språket.

Hur stavar man till Kärlek?

Under den senaste veckan har vi haft temat kärlek som vi har kopplat till olika ämnen.  Mycket handlar om känslor och därför har det passat att arbeta med adjektiv. Att arbeta kreativt och skapa något abstrakt i olika uttryck och att  beskriva ett adjektiv i endast färg och  form var en nyttig och ny utmaning för eleverna.  Här finns inget rätt eller fel utan det är elevens egen känsla som uttrycks. Det är spännande att se att även om man kommer från helt skilda delar av världen och olika kulturer så tänker man ganska lika om vad som är en glad eller ledsen färg etc. Eleverna skulle göra hjärtan utifrån olika adjektiv. Här nedan är ett  Glatt hjärta
528525_159483630871003_1714074733_n  

64514_159471977538835_272811425_nEtt argt hjärta

Hur stavar man till KÄRLEK?  – Kärlek stavar man inte till,  kärlek känner man.

puh

I skolan ska man lära sig stava, men det är också viktigt att lära sig att förstå sina känslor. För alla elever är det viktigt att få bekräftelse och att alla har chans att lyckas. På Alla Hjärtans dag brukar man skriva fina saker och ge komplimanger till varandra. Jag hoppas att det är något som inte bara sker en gång om året. Vi behöver se och uppmuntra varandra för då lär man sig bäst.

Rita Pierson talar på TED education om hur viktigt det är att vi skapar relationer med våra elever. Hon citerar  James P. Comer  som säger; ”No significant learning can occur without significant relationship

Lyssna på hennes inspirerande tal här.

Khoda Hafiz – Potatis

Mellan mina lektioner samlas några elever från Afghanistan och Pakistan och hänger kvar i klassrummet. Mitt rum är fullt av textila alster från olika kulturer. Killarna tittar på några hattar som ligger i fönstret och konstaterar att den ena är från Hazare regionen och den andra är från Uzbekistan. Själv visste jag inte mer än att de kom från Centralasien. De provar mina olika hattar som finns i salen och skrattar gott när de tittar på varandra. Det finns alltid någon hatt som de känner sig mer bekant med och ber om att få bli fotograferade.

image

Jag kommer ihåg några ord från min tid då jag bodde i Pakistan, Lahore och säger  ”Khoda Hafez” till killarna när jag går,  det betyder  ”hej då” på urdu. Min kollega som just kommer in utropar, ”POTATIS!” vilket han trodde jag sa. Eleverna skrattar så de viker sig och tycker att det var en rolig förväxling. Vi skrattar åt våra olika språk och hur lika vissa ord låter, men betydelsen kan vara helt skilda. Jag lämnar rummet och hör  hur eleverna fortsätter fnissa i klassrummet och tänker att vi har det så roligt med våra olika språk och vad många misstag man kan göra när man inte kan ett språk.  Det är viktigt att eleverna känner sig fria att prata och att det är ok att göra fel. Vi behöver ha en trygg lärande miljö där vi kan skratta och ha roligt tillsammans med eleverna.

Skratt smittar av sig och skratt mår man bra av. Alla behöver skratta och få ny energi när omständigheterna inte alltid är de bästa.

Vi blev speciellt inbjudna för ett tag sen av ”Clowner utan gränser” som kom till Malmö, där lärare och elever fick vara med på en föreställning. Clownerna ville få publiken att skratta och gav oss en timmes underhållning för att glömma bort allt annat och bara skratta år tokiga saker. Det var en rolig kväll och eleverna skrattade mycket. Vilken härlig eftersmak man hade, det kändes gott i magen. Clowner utan gränser reser runt världen och förgyller tillvaron för många barn i drabbade områden. De har bl.a.varit i Syriska flyktingläger. Filmen nedan beskriver deras fantastiska arbete bland barn.