Flickadagen

Idag är det Internationella Flickadagen och mycket görs den här dagen för att uppmärksammma flickors situation runt om i världen.

I skolan kommer vi ofta in på samtal om hur flickor och pojkar behandlas och det är viktiga samtal att ta upp med eleverna.  Många gånger kommer samtalsämnen igång utan att vi ens har det som fokus. Dessa frågor ligger eleverna  så nära och de behöver få uttrycka dem på sina egna sätt. Läs Yaras berättelse i ett tidigare blogginlägg

Under vår senaste ”streetart” uppgift gjorde en flicka från Afghanistan en bild som hon har beskrivit i sin film nedan.

I Afghansistan finns inte mänskliga rättigheter för kvinnor och så fortsätter hon…

 

Här kan ni följa några organisationer som uppmärksammar flickors situation runt om i världen

http://girlsglobe.org

http://www.girlsnotbrides.org/

https://www.malala.org/

https://plan-international.org

Vad vill du säga?

Jag står i klassrummet medan elevernas hjärnor går varma, någon tar upp sin telefon för att kolla upp något, det är tyst och alla verkar ha en tanke om vad de ska skriva. De skriver ner några meningar på en lapp och jag har gett dem frihet att skriva på sitt modersmål om de inte vet hur de ska skriva det på svenska.

imageUppgiften som de fått verkar ha satt igång något hos var och en. Vi har jobbat med temat Malmö under några veckor och en del i projektet har varit och tittat på arkitektur och byggnader, både gammalt och nytt. I våra rundvandringar på stan har vi också sett fasader med graffiti och ”streetart” och det är just det som den här uppgiften handlar om.

Om du fick måla ”streetart” i Malmö, vad skulle du vilja säga med din bild?

Som inledning tittade vi på ”streetart” från andra kulturer, Afghanistan, Tunisien och Palestina, mfl, och undersökte vilket budskap som fanns eller inte fanns.

Att börja med en tanke som man formulerar för sig själv är viktigt innan man kommer igång att rita och måla. Jag blev berörd av vilket engagemang detta satte igång. Något fick dem att vilja berätta det som de tyckte var viktigt. De tvingades att utveckla sitt språk för att förmedla det som de verkligen kände.

Respekt och Förståelse för Livsöden

I Malmö pågår just nu fotoutställningen ”Flykt” på Globalen och Fotografins rum och den handlar om människor som flyr undan krig och katastrofer. De värst drabbade är kvinnor och barn. Enligt FN finns det 50 miljoner flyktingar runt om i världen, så många har det inte varit sedan andra världskriget. Det tar lång tid innan människor får en ny fast tillvaro. Rädda Barnen uppskattar att en flyktingsituation varar i genomsnitt  17 år.

image

Jag valde att gå med mina elever och titta på utställningen under skolans Demokrati Tema. Vår temagrupp arbetade med ordet Respekt, och utställningen fick oss att på ett naturligt sätt reflektera och sätta oss in i olika människors livsöden.

Jag hade besökt utställningen själv först och förstod att bilderna kunde vara starka och känslosamma för eleverna. Därför var det viktigt att eleverna visste vad de kunde förvänta sig. Vi pratade om och tittade på informationsfilmen där Fotografen Anders Hansson själv berättar om utställningen.

Eleverna fick i uppgift att fotografera bilder som de tyckte var speciella eller berörde dem på något sätt. Sedan skulle de välja ut en bild och beskriva något om bilden och vad de kände. Uppgiften togs på högsta allvar och jag blev mycket berörd av hur eleverna kände och resonerade. En elev från Afghanistan skrev en lång text. Han hade nyligen kommit till Sverige, så jag sa att det var ok att skriva på modersmålet. Han fick sen hjälp av studiehandledaren att skriva texten på svenska.

”Igår gick vi till en plats dit alla människor borde gå minst en gång…

”Där fanns bilder från krigsdrabbade områden och fattiga länder. Varje bild hade en berättelse fullt av plågor, svårigheter och hopplöshet. Men en bild var mer smärtsam, bilden visade en mor med sina tre barn.  Jag var glad för barnen därför att de var fortfarande små och glada, men mamman… jag såg allt i hennes ögon. Ögonen var liksom ett stort hav som jag kunde se var märkt av plågor och hopplöshet,  i samma stund ansträngde jag mig för att låta bli att gråta. Det var en mycket bra och speciell erfarenhet.”

 

image

Tillsammans med eleverna gjorde vi en film där alla fick välja ut en bild och sätta en text till. Filmen kan ni se här nedan.

 

Khoda Hafiz – Potatis

Mellan mina lektioner samlas några elever från Afghanistan och Pakistan och hänger kvar i klassrummet. Mitt rum är fullt av textila alster från olika kulturer. Killarna tittar på några hattar som ligger i fönstret och konstaterar att den ena är från Hazare regionen och den andra är från Uzbekistan. Själv visste jag inte mer än att de kom från Centralasien. De provar mina olika hattar som finns i salen och skrattar gott när de tittar på varandra. Det finns alltid någon hatt som de känner sig mer bekant med och ber om att få bli fotograferade.

image

Jag kommer ihåg några ord från min tid då jag bodde i Pakistan, Lahore och säger  ”Khoda Hafez” till killarna när jag går,  det betyder  ”hej då” på urdu. Min kollega som just kommer in utropar, ”POTATIS!” vilket han trodde jag sa. Eleverna skrattar så de viker sig och tycker att det var en rolig förväxling. Vi skrattar åt våra olika språk och hur lika vissa ord låter, men betydelsen kan vara helt skilda. Jag lämnar rummet och hör  hur eleverna fortsätter fnissa i klassrummet och tänker att vi har det så roligt med våra olika språk och vad många misstag man kan göra när man inte kan ett språk.  Det är viktigt att eleverna känner sig fria att prata och att det är ok att göra fel. Vi behöver ha en trygg lärande miljö där vi kan skratta och ha roligt tillsammans med eleverna.

Skratt smittar av sig och skratt mår man bra av. Alla behöver skratta och få ny energi när omständigheterna inte alltid är de bästa.

Vi blev speciellt inbjudna för ett tag sen av ”Clowner utan gränser” som kom till Malmö, där lärare och elever fick vara med på en föreställning. Clownerna ville få publiken att skratta och gav oss en timmes underhållning för att glömma bort allt annat och bara skratta år tokiga saker. Det var en rolig kväll och eleverna skrattade mycket. Vilken härlig eftersmak man hade, det kändes gott i magen. Clowner utan gränser reser runt världen och förgyller tillvaron för många barn i drabbade områden. De har bl.a.varit i Syriska flyktingläger. Filmen nedan beskriver deras fantastiska arbete bland barn.

What a woman is

Under temat IDENTITET har vi bl.a. pratat om flickors rättigheter och vilka skillnader som finns i olika kulturer.

Många av flickorna har egna erfarenheter av diskriminering i deras hemländer. Flera har aldrig gått i skola, en del har fått hemundervisning av en släkting eller vän. Andra har haft full uppbackning och stöd från den egna familjen. Skillnaderna kan vara stora även om man kommer från samma land.
Yara är 14 år har gått i engelsk skola i Syrien, hon tycker det är viktigt att lyfta fram kvinnans rättigheter. Hon är mycket intresserad av att skriva och skulle gärna vilja bli författare i framtiden. Yara har skrivit en egen text som hon läste upp på vernissagen FLICKOR I MALMÖ

FLICKOR OCH UTBILDNING

Utbildning är en mänsklig rättighet men trots det är det ett mycket stort behov i många delar av världen.

Enligt UNICEF är det 61 miljoner tonåringar som inte går i skola. Flickor är de som löper den största risk att inte få möjlighet till utbildning

På Vernissagen ”Flickor i Malmö” pratade Julia Wiklander från Girls´Globe om flickors situation och vilka hinder och problem som gör att flickor inte går i skola.

Läs mer – Julias blog inlägg om flickors utbildning i världen…

”I mitt land får jag inte gå i skolan,
men nu får jag. Skolan betyder allt för mig, i skolan skapas min framtid.
Jag hoppas att alla flickor i hela världen
ska få gå i skolan! ”  
Zeinab 15 år