Det är så mycket man vill berätta

Att få berätta sin historia, om livet i hemlandet, flykten och drömmarna inför framtiden har varit värdefullt på många vis. Att dessutom veta att det är någon som lyssnar eller läser berättelserna är otroligt motiverande för eleverna. Just nu pågår en utställning på Vellinge bibliotek där eleverna ställer ut sina böcker. De har själva  fått sammanfatta och välja ut delar från  ”Boken om mig”.

Eleverna i två klasser på språkintroduktion har jobbat med ”Boken m mig” under våren. Det har varit en process där berättelserna har tagit form efter hand. Många av eleverna har mycket lite skolbakgrund och då har det varit nödvändigt  att lära sig att skriva meningar och se hur en berättelse byggs upp. Att få göra en riktig bok med ett personligt uttryck har varit extra roligt och stoltheten gick inte att ta miste på.

Projektet med boken blev större än vad som planerats från början eftersom det blev ett så stort intresse att visa upp resultatet på Vellinge bibliotek. Tre av eleverna berättade och läste ur sina böcker vid öppningen av utställningen. Det var andra gången de gjorde en muntlig presentation någonsin. Jag är så stolt över eleverna och deras mod att berätta.

Xamda från Somalia blev intervjuad av Sydsvenskan och hon säger ”Nu känner jag att jag inte är rädd för något”. Hon läste ur sin bok inför 70 personer som var och lyssnade på biblioteket. Det fanns en tacksamhet både från åhörarna att få ta del av elevernas berättelser men även eleverna var så tacksamma att de fick möjlighet att berätta. En av åhörarna sa efteråt att det var en magisk känsla att lyssna på dem. Nu har elevernas böcker stått i tre veckor på biblioteket och många besökare har läst deras berättelser.

Xamdas berättelse

Mitt hemland är Somalia och jag är född i Walaweyn. När jag kom till Sverige var det varmt, nästan samma väder som i mitt hemland. Det var mycket jobbigt att lämna min familj.  Jag har fyra syskon, en mamma och pappa och min son.

När jag var liten hade jag två kompisar som var jätte bra och snälla. Jag och mina kompisar lekte ute, nu i Sverige har jag inga kompisar.

Den första tiden var mycket svår eftersom jag inte kunde svenska. Jag hade inte kontakt med andra personer och när jag gick till skolan blev jag sittande ensam. Nu börjar jag lära mig mer svenska och då är jag bättre på att ta kontakt.

Jag har aldrig gått i skola innan jag kom till Sverige. Just nu går jag på IM BAS 1 på Sundsgymnasiet och trivs bra. Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden men jag vill bli barnmorska men först måste jag klara gymnasiet.

”Sverige behöver många barnmorskor och jag vill hjälpa mammorna som skall föda barn i framtiden”

Rahmatullas berättelse

Jag föddes i en stad som heter Maida Shar som ligger i Afghanistan. Jag gick 3 år i koranskola sen jobbade jag hos min pappa på gården.

Jag kom till Sverige eftersom det fanns många talibaner och det var krig och otryggt. När jag var 16 år ville talibanerna att jag skulle gå ut i krig och kämpa för dem. De ville att jag skulle bomba och döda andra människor. Mina föräldrar var rädda och sa att jag måste fly, jag flydde till Iran och där var jag 9 månader sedan tog polisen mig och skickade tillbaka mig till Afghanistan. Jag stannade där 6 månader därefter åkte jag tillbaka till Iran och vidare till Turkiet, det tog en månad.  Min pappa ville att jag skulle åka till Tyskland, han skickade pengar så att jag kunde fly dit.

När jag sen kom till Tyskland sa många att det är bättre att åka till Sverige. Jag fortsatte dit och då visste jag inte något om Sverige, jag tänkte att det är kanske bättre i Finland men flera personer sa att det är bättre i Sverige så jag stannade i Sverige. Det var den 1 nov 2015 som jag kom fram till Sverige och jag hamnade i Falsterbo på ett boende.

”Mina idoler är de människor som jobbar för fattiga människor i världen.”

Artikel från tidningen Hallå i Vellinge, läs även artiklarna i Lokaltidningen, Sydsvenskan,

 

Välkommen till Sverige

Det är stort att få möta helt nyanlända ungdomar som kommer till Sverige och att få se deras iver och längtan att börja ett nytt liv. Det är många som kommer från krigsdrabbade områden och har lämnat vänner och familj, vilket samtidigt också är en sorg för dem. På Mosaikskolan i Malmö tar vi emot nyanlända ungdomar i åldrarna 13-16 och ger dem en introduktion till det svenska samhället och till den svenska skolan. Eleverna blir undervisade i alla skolans ämnen samtidigt som de lär sig svenska.

I vår har vi bl..a annat jobbat med Identitet och i Svenskan och Bilden har eleverna skrivit sina egna berättelser. Vi kallar projektet ”Boken om mig”. Eleverna gör egna böcker där de beskriver sig själva, sin historia, sina intressen, tankar och drömmar inför framtiden. Här  nedan beskriver de sin första dag i Sverige

 

”Jag kommer från Somalia och

jag känner mig välkommen i Sverige”

 

image

 

 ”Jag kommer från Syrien och när jag kom till Sverige

var jag glad och ledsen på samma gång”

 

image

 

 Presentationer

Vi jobbar mycket med att eleverna ska våga prata och kommunicera. Med hjälp av Ipads gör eleverna presentationer av olika slag. I början kanske de bara kan säga ett fåtal ord till en bild, men med tiden kan eleverna sätta ihop meningar och förmedla sina tankar och reflektioner till olika arbeten som de gjort.

Här nedan berättar Farid vad han gjort på slöjden.

 

Den senaste veckan har EU-val med främlingsfientliga vindar som drar genom Europa gjort mig minst sagt orolig. Jag kan säga att jag är tacksam för att bo i ett land dit andra vill komma och jag är tacksam att ha ett jobb där vi välkomnar våra nya unga till Sverige. Jag hoppas verkligen att Sverige kan fortsätta att välkomna de som kommer hit.

Jag är tacksam för alla underbara elever som jag har fått möta de senaste två åren på Mosaikskolan och jag hoppas verkligen att de blir väl mottagna nu när många går vidare till nya skolor.

 

I april var jag och flera elever med i ett radioprogram som sändes på UR. Här kan du höra programmet

http://www.ur.se/Produkter/179975-Lararrummet-Skapandet-som-vag-in-i-spraket