Vem är jag? En rolig språkövning

”Är jag Zlatan?” ”Ja!” ropar hela klassen och applåderar. Eleven känner sig nöjd att han lyckades ta reda på vem han är. Vi har gjort en rolig språkövning som jag ska beskriva lite närmare hur den går till.

image

Under temat identitet har jag bl.a. gjort en övning för att eleverna ska förstå olika aspekter av identitet.  Jag har använt övningen som uppstart på en lektion och den är uppskattad av eleverna.

”Vem är jag ?” kallar jag övningen och det går helt enkelt ut på att ta reda på vem jag är. Det är en kombination av två lekar som jag lärde mig som barn.

En person får gå ut ur rummet, tillsammans i klassen bestämmer vi vem personen som gått ut är. I det här fallet bestämde vi att det skulle vara Zlatan. Alla i klassen kände till honom.

Personen som gått ut, vet inte sin identitet, men ska komma in och ställa ja och nej frågor för att ta reda på det.
Som hjälp i utfrågningen har jag satt ihop en lista med frågor som eleven kan ställa till en person i tur och ordning i klassen.  Eleven fyller på med egna frågor tills hon/han har kommit på vem hon/han är.

Jag försöker täcka in olika typer av frågesatser men de täcker inte in alla interrogativa pronomen eftersom frågorna ska svaras med ja eller nej.  Tex. Är jag en man? Är jag över 50 år ? Bor jag i Europa? Är jag känd? Är jag en levande person? mm.

Eleverna tyckte detta var så kul att vi fortsatte tills de flesta i klassen hade fått gå ut en gång.
Det viktigaste är att man väljer en person som alla känner till. Det kan vara en nu levande person eller en historisk person.

Denna övning kan passa inom många olika områden, som tex. Om man läser om kända uppfinnare, historiska personer etc.

Vad är bra med övningen?
Eleverna tränar sig att prata, förstår olika begrepp om identitet, använder språket och repeterar frågorna.
Alla är aktiva, alla får en fråga och eleverna gillar när det är lite tävling.

 

 

 

 

 

 

Khoda Hafiz – Potatis

Mellan mina lektioner samlas några elever från Afghanistan och Pakistan och hänger kvar i klassrummet. Mitt rum är fullt av textila alster från olika kulturer. Killarna tittar på några hattar som ligger i fönstret och konstaterar att den ena är från Hazare regionen och den andra är från Uzbekistan. Själv visste jag inte mer än att de kom från Centralasien. De provar mina olika hattar som finns i salen och skrattar gott när de tittar på varandra. Det finns alltid någon hatt som de känner sig mer bekant med och ber om att få bli fotograferade.

image

Jag kommer ihåg några ord från min tid då jag bodde i Pakistan, Lahore och säger  ”Khoda Hafez” till killarna när jag går,  det betyder  ”hej då” på urdu. Min kollega som just kommer in utropar, ”POTATIS!” vilket han trodde jag sa. Eleverna skrattar så de viker sig och tycker att det var en rolig förväxling. Vi skrattar åt våra olika språk och hur lika vissa ord låter, men betydelsen kan vara helt skilda. Jag lämnar rummet och hör  hur eleverna fortsätter fnissa i klassrummet och tänker att vi har det så roligt med våra olika språk och vad många misstag man kan göra när man inte kan ett språk.  Det är viktigt att eleverna känner sig fria att prata och att det är ok att göra fel. Vi behöver ha en trygg lärande miljö där vi kan skratta och ha roligt tillsammans med eleverna.

Skratt smittar av sig och skratt mår man bra av. Alla behöver skratta och få ny energi när omständigheterna inte alltid är de bästa.

Vi blev speciellt inbjudna för ett tag sen av ”Clowner utan gränser” som kom till Malmö, där lärare och elever fick vara med på en föreställning. Clownerna ville få publiken att skratta och gav oss en timmes underhållning för att glömma bort allt annat och bara skratta år tokiga saker. Det var en rolig kväll och eleverna skrattade mycket. Vilken härlig eftersmak man hade, det kändes gott i magen. Clowner utan gränser reser runt världen och förgyller tillvaron för många barn i drabbade områden. De har bl.a.varit i Syriska flyktingläger. Filmen nedan beskriver deras fantastiska arbete bland barn.