Hur är det att jobba med ”nyanlända”?

Det är en fråga som jag ofta får när jag berättar att jag jobbar på Mosaikskolan som bild och textillärare.

 

Jag brukar säga att det är en enorm utmaning och att jag behöver använda all min kreativa förmåga för att utveckla metoder och pedagogiska upplägg för att möta elever från mer än 30 olika länder och med olika skolbakgrund. Spänningen ligger i att hela tiden vara uppmärksam om var eleven befinner sig. Har jag eleven med mig? Vad kan jag förändra i mitt sätt att undervisa för att fånga eleven? Hur kan jag engagera eleven på bästa sätt. Det är frågor som jag bär med mig hela tiden.

Mosaikskolan är en mottagningsskola som startade i Malmö för 2,5 år sedan och tar emot alla nyanlända mellan 13-16 år.

Att få vara där när eleven är helt ny och att se elevens iver att lära sig ett nytt språk och uppleva nya saker är stort. Men det är minst lika viktigt att finnas där när eleven blir  frustrerad och har svårigheter och när nyhetens behag är över. Det är då det där lilla extra, en klapp på axeln, att bli sedd, att bli lyssnad på, eller ett välkomnande leende i korridoren som är viktigt, kanske speciellt för någon som är helt ny i en svensk skola. Det är en glädje att få jobba med dessa elever och försöka ge dem en så bra start som möjligt i deras nya land.

Om du vill läsa mer om hur jag arbetar med ”nyanlända” kan du läsa en nypublicerad artikel på Gothia Fortbildning.

Förra året gjorde även UR ett radioprogram där de följde mig under en dag. Lärarrummet: Skapandet som väg in i språket.